Sandra Ferm Bio

Ashtanga Vinyasa Yoga traditionen går just nu igenom en stor transformation. Efter mycket tid i kontemplation och samtal med andra från Ashtanga traditionen och andra traditioner som upplevt samma trauma, så har jag bestämt mig för att jag vill föra Ashtanga Vinyasa traditionen vidare;)

”Trauma är den mest undvikna, ignorerade, förminskade, förnekade, missförstådda och obehandlade orsaken till mänskligt lidande. När jag använder ordet ”trauma”, talar jag här om de små nästan osynliga symtomen som många människor lider av efter överväldigande upplevelse. Dessa blir till störningar “Vrittis” i vårt nervsystem. Många har valt att se sina trauman som en obotlig sjukdom eller som sådana vi är och kommer förbli. Jag tror att trauma inte bara kan läkas utan att just läkningsprocessen kan vara en språngbräda till uppvaknande, en portal, en dörr, en öppning till emotionell och andlig transformation.
Krishnamacharya var en stor mästare & hans verk vill jag föra vidare. Genom Leslie Kaminoff har jag fått insikt in i Viniyoga som växt fram genom Desikachar. Jag har i alla år sökt kunskap från Iyengar Traditionen. Att få ynnesten att studera under Patricia Walden och andra excellenta Iyengar certifierade lärare har ökat förståelsen för linjering & energi riktningar och gett ett större asana utbud. I Mysore praktiserade jag asana för Pattabi Jois det var en upplevelse. Där studerade jag även Ayurveda & upplyste bönder om de faror och gifterna som konventionell bomullsodling innebar.
De är många lärare som inspirerat mig genom åren, alla på sitt unika sätt. Alltid med extra stor tacksamhet för att just Olle Bengtström kom in i mitt liv när jag var som mest hungrig på asanas. Han hade tålamod och han uppmuntrade den utforskande och alltid nyfikna delen i mig. Just det att han snabbt fick mig att förstå att min flexibla rygg eller tydliga ujjayi kommer aldrig göra mig upplyst. Men kanske mina då stela höfter eller den flackande osäkra blicken. Att vi behöver arbeta på det som inte är oss till godo här i livet, -tack!
Sista åren har jag i min egna yogapraktik kunna genom en väl anpassad Mysore praktik kunna gå djupare utan för den sakens skull gå djupare i den fysiska kroppen. -Att kunna skala av asanas snarare än att lägga på har varit min stora drivkraft!
För mig är Sadhana ett viktigt ord. -Spirituell praktik som kan ta sig olika uttryck i olika skeenden i livet. Jag har praktiserat så pass länge att jag har stor erfarenhet av att praktisera genom både sorg och glädje, svår sjukdom. Vitalitet, graviditet, pms och nu förklimakteriet. Detta är något jag verkligen vill förmedla på denna fördjupning. Hur vi kan anpassa vår praktik för att få den att passa in i vår vardag, inte anpassa vår vardag för att kunna bli beroende av en 3 timmars yogapraktik. Hur kan vi undvika fallgroparna att vårt ego får växa i de skeenden vi kan blomstra på mattan för att inte dyka upp alls när livet bjuder på citroner.
De sista fem åren har jag fördjupat mig i Native Indian Shamanska traditioner & Ceremonier som gett stor glädje till mitt väsen. Även dessa år spenderat mycket tid med olika lärare från Iyengar Traditionen. Detta har framförallt ökat förmågan att kunna se klarare hur de olika traditionerna hänger samman, att vi som människor har lättare att dela upp saker i rätt & fel än att kunna se de gemensamma nämnarna. Jag älskar att i min undervisning kunna ge fler exempel på asanas från samma familj som en modifierad asana när det behövs för en tid.

Genom att praktisera de mer avancerade asanas blir jag alltid mer nyfiken på att gå tillbaka till de basala -de asanas som tycks vara enklare, men ack vad det lurar mig, gång på gång;)
I många år tillbringade jag väldigt mycket tid i Indien både på Ashram, i Mysore och med Sadhus & olika mästare i Himalaya, de ledde till en stor passion för Mantran & fascination över de hinduiska gudarna. Dessa olika kraftkällor är något jag gärna påvisar i min undervisning och blandar friskt med modern forskning om nervsystemet, vårt limbiska system & hur vi kan styrketräna hjärnbalken och vår högra hjärnhalva för att få en ökad närvaro i samhället av vår feminina månkraft.
“Inom den österländska medicinen tror man att varje obehag är ett sätt kroppen kommunicerar till oss att vi kan älska oss själva lite mer”